theory

What does writing do

I found Bazerman’s Shaping “Written Knowledge: The Genre and Activity of the Experimental Article in Science” online fully available as a PDF file, which was great since it is hard to get hold on and I have to return my library copy now. As the title suggests he writes about written knowledge in science and studies the writing practices in different disciplines. His standpoint is constructivist oriented and praxis based and is looking at science as carried out by rhetorics. It is all in the writing you could say but not entirely so or at least you have to problematize what you mean by writing. To carry out his examination how written knowledge in the sciences is created he uses case studies and looks at rhetoric activity as the interaction of microevents where the choices are made by individuals and macrostructures where the context and social forms over time is shaping choices. You could also say that he intertwine the scholarly practice with the written discourse and don’t separate it to make specific writing rules etc. The writing is not only defined as the text and you can not tell what writing does by only textual analysis but Bazerman situates the text in the discourse community much in the same line of thinking that I understand Swales genre theoretical approach. Also with Bazerman is physics the main case study – although it isn’t the intention for Bazerman it is strange that physics always becomes the discipline to use as a “role model”, why is that?

Blogging practices vs scholarly communication practices

Jag har precis läst en artikel av Jan Schmidt från Bamberg University där han utformar ett ramverk för hur man kan studera “Blogging pracitices”. Artikeln (Blogging practices: An Analytical Framework) är publicerad i senaste numret av JCMC.

Jan Schmidt föreslår en generell modell för att studera bloggar och baserar den på sociolgisk strukturteori. För att testa modellen kombinerar han även med tidigare forskning om bloggar. Han lyfter fram tre strukturbärande element vilka är intressanta för mig i jämförelse med mina idéer om att utnyttja genre-teori. De strukturella delarna är “rules, relations and code”. Forskning om bloggar har gjorts med olika utgångspunkter och visar på hur vi egentligen inte kan tala om ett sätt att utnyttja bloggen lika lite som vi kan tala om ett vetenskapligt samhälle.

Schmidts tanke är att vi bör lyfta fram hur olika nivåer samverkar när vi agerar i ett socialt sammanhang dvs att individens agerande förhåller sig till sociala strukturer. Det är därför han inför begreppet blogging practices och definierar detta som “individual episodes in which a blogger uses specific software to attain specific communicative goals”.

->Regler

Schmidt hämtar två typer av regler från CMC nämligen lämplighetsregler (Adequacy rules) och tillvägagångsregler (procedural rules). Lämplighetsregler behandlar det som man förväntar sig uppnå/tillfredsställa genom att använda en viss typ av media. Hur detta kommer till uttryck beror på en rad faktorer och bloggen som media-format. Tillvägagångsreglerna delas i sin tur in i tre delar dvs regler om urval, publicering och nätverkande. Här handlar det om vad bloggaren gör för att uppnå sitt kommunikativa mål. Urval – att bloggaren måste avgöra vad han/hon ska läsa eller ej. Publicering – hur bloggaren agerar som författare och väljer vad man skriver och hur man presenterar det/designar det. Nätverkande – hur bloggaren skapar relationer såväl genom användningen av hyperlänkar som genom att etablera sociala kontakter. När jag läste detta av Schmidt funderade jag på kopplingen till hur underliggande regler för publiceringsförfarandet kan ha betydelse för hur man skapar förtroende.

->Relationer

Jag förstår inte riktigt skillnaden från regeln om nätverk under tillvägagångsregler eftersom nätverkstanken återkommer under strukturelementet relationer. Det är dock ett viktigt element som jag också har funderat mycket på. Särskilt med tanke på att jag inte vill sno in mig i resonemang särskilt om hur sammankopplad bloggosfären är i nätverkstermer. Jag tycker att Schmidts resonemang om Communities of practice i en lösare form därför är intressant. Han kopplar det samman med användningen av en särskild struktur och regler för användningen av bloggen på ett motsvarande sätt som jag har funderat kring forskares använding av bloggen som genre.

->Koden

Det är intressant att Schmidt lyfter fram koden som det tredje strukturelementet och kopplingen till bloggen som ett socio-tekniskt system. De senaste årens utveckling av mjukvara innebär att bloggaren måste ha ett förhållningssätt till informationsarkitekturen och detta skapar förutsättningar för olika typer av agerande.

Jan Schmidt avslutar med att koppla samman de olika strukturella delarna och deras ömsesidiga beroende av varandra för att ytteligare förstärka hur detta skall förstås som en analytisk modell. Jag funderar på om detta är användbart för mig. Först tänkte jag attans nu har någon hunnit före det jag vill göra och på ett stringent och tydligt sätt, men när jag funderade närmare kom jag på att det jag skrev som rubrik på mitt inlägg är poängen för mig. Jag är inte primärt ute efter blogging practices utan hur användningen av bloggar dvs bloggpraktiken influerar eller influeras av den vetenskapliga kommunikationspraktiken. Kanske är det en hårfin skillnad men min omedelbara tanke nu är att jag skulle vilja förstärka Schmidts ramverk med de idéer jag fått från genre-teorin. Kan jag kanske komma ett steg närmare en metod för min undersökning på detta vis?

Communities what is the difference?

Community of practice – from management and organisational research – is defined as a group people ”informally bound together by shared experience and passion for a joint enterprise” (Wenger & Snyder 2000). Using the whole community in work-related issues (a community can in comparison have any interest in common, here it is specifically the work, skills or professional actions that are in focus)

Community of justification – from neo pragmatism Rorty and from Habermas – I haven’t found a definition but I see it as a group that have an agreement that is expressed in the discourse and the negotiations happening forms the social interaction.

Discourse community– in linguistics but also more freely– System of social conventions. A discourse community has rules for the use of language.

The term is for example used as an analytical term by John Swales in genre analysis. “Swales presents six defining characteristics:
A discourse community:
1. has a broadly agreed set of common public goals.
2. has mechanisms of intercommunication among its members.
3. uses its participatory mechanisms primarily to provide information and feedback.
4. utilizes and hence possesses one or more genres in the communicative furtherance of its aims.
5. in addition to owning genres, it has acquired some specific lexis.
6. has a threshold level of members with a suitable degree of relevant content and discoursal expertise.”

Discourse only can be used more free for our conception of reality as expressed by discourses. We can be part of several discourses. And of course Foucault and others use discourse in a more specific way.

Epistemic culture – introduced by Knorr Cetina – “those amalgams of arrangements and mechanisms…which in a given field, make up how we know what we know” The forms of writing and communicative conventions used in different epistemic cultures will have bearing on how CMC is used. It is about how you do your work and not necessarily connected to disciplines. Knorr Cetina sets up a framework, which is characterised by:
Objects being produced – how it is constituted
Types of experiments – the way you interrogate the objects
Relations between units in a field – the social organisation (e.g. patterns of publications)

Network – Social network analysis – a network can be formed by social relationships with nodes and ties. The nodes are then the individual actors within the network which are tied together by relations.

Tribes of science – Trowler and Becher in “Academic Tribes and Territories: Intellectual Enquiry and the Cultures of Discipline” – include a theoretical frame work for different disciplinary cultures, and breaks it down in accordance with the nature of the knowledge and the disciplinary grouping. Discuss the importance of disciplinary discourse for creating the cultural identity.

Wenger, E.C., & Snyder, W.M. (2000, Jan-Feb). Communities of practice: The organizational frontier. Harvard Business Review, 139-145.